Ensamhet
Ibland är det så att man känner sig bara så ensam... När man känner så här så räknas inte mamma och pappa. Jag bara sitter o tänker att där ute någonstans sitter någon o tänker som jag och att där ute någonstans finns ett liv som väntar på mig... Någon som väntar på mig... Kanske har jag redan träffat den speciella? Jag kanske känner mig ensam för att den speciella inte är här! När jag tänker så så längtar jag bara efter honom! Längtar efter att ha nåpgon att prata med o nej då menar jag inte "vilket dåligt väder vi har" eller " Hej hur e d? joi tack bra sj?" snacket som man pratar med vem som helst med. Sen jag flyttade hemifrån har jag börjat känna mig mer o mer ensam som om man itne har någon alls att prata med. Jag saknar någon att verkligen prata med. jag saknar pratstunderna jag hade med min speciella ♥på gymnasiet när jag satt i hans knä o var ledsen o han sa bara helt ärligt till mig vad han tyckte! Gud vad jag saknar dig och vad jag tycker om dig! Just då förstod jag inte hur viktig du var för mig men nu vet jag!
Det finns fler som är så viktiga i mitt liv Les och Bunny och mina kompisar från öland som jag saknar så sjukt mycket! varför är det alltid så att man uppskattar inte det man har medan man har det utan man kommer på hur himla ärdefullt det var när det är för sent!
Jag får ångest när alla skriver till mig o frågar varför jag "sket" i öland eller varför jag inte är där. jag som var så drivande gällande ett andra år... Men såhär är det:
Jag har ångest och kallsvettas varje natt för att jag ångrar att jag sa nej till öland jag ville inte göra det men försök ta ett annat beslut när hela din släkt skulle tycka du var dum i huvudet om du inte gjorde som dem sa! Jag vet inte varför det blev såhär jag vet bara att jag aldrig ska lyssna på någon annan eller på något annat än mitt hjärta för resten av mitt liv! Jag kommer få vakna upp varje morgon och undra hur dem har det på ön och vad dem ska hitta på idag varje morgon jag vaknar för att sen gå upp och undra hur jag skulle ha kännt om jag vaknade på öland istället. Om jag skulle vara lycklig då..... För som det är nu så är jag inte det.
Det finns fler som är så viktiga i mitt liv Les och Bunny och mina kompisar från öland som jag saknar så sjukt mycket! varför är det alltid så att man uppskattar inte det man har medan man har det utan man kommer på hur himla ärdefullt det var när det är för sent!
Jag får ångest när alla skriver till mig o frågar varför jag "sket" i öland eller varför jag inte är där. jag som var så drivande gällande ett andra år... Men såhär är det:
Jag har ångest och kallsvettas varje natt för att jag ångrar att jag sa nej till öland jag ville inte göra det men försök ta ett annat beslut när hela din släkt skulle tycka du var dum i huvudet om du inte gjorde som dem sa! Jag vet inte varför det blev såhär jag vet bara att jag aldrig ska lyssna på någon annan eller på något annat än mitt hjärta för resten av mitt liv! Jag kommer få vakna upp varje morgon och undra hur dem har det på ön och vad dem ska hitta på idag varje morgon jag vaknar för att sen gå upp och undra hur jag skulle ha kännt om jag vaknade på öland istället. Om jag skulle vara lycklig då..... För som det är nu så är jag inte det.
Kommentarer
Trackback